Kanarieöarna har varit befolkade i cirka 2800 (eller kanske så mycket som 3000) år. De första människorna som bosatte sig på öarna var av de sjöfarande folken från länderna runt medelhavet, till exempel fenicier och romare. Man jagade en viss pälssäl och fiskade i vattnen runt öarna, och vissa källor hävdar även att många länder deporterade förbrytare till öarna. På 400-talet föll dock öarna i glömska från den Europeiska historien och det skulle komma att dröja många hundra år innan någon från Europa återupptäckte öarna.
Den största prekoloniala invandringen till öarna sker dock på 700-talet, då arabiska styrkor invaderar Afrikas nordliga områden. Många av Berberstammarna som då och än idag lever i Atlasbergen tvingades fly västerut för att undkomma araberna. Det är dessa berber som kom att prägla öarna med sin kultur, sitt språk och sin religion, och det var ättlingar till dessa som européerna mötte när man återupptäckte öarna.
Den italienske upptäcktsresanden Lancelotto Malocello bosatte sig 1312 på en av öarna som därefter kom att namnges Lanzarote, och det är även han som ackrediteras som återupptäckaren av ögruppen efter den långa isolationen från Europa.
Vid tiden då öarna återupptäcktes av européerna, beboddes de av urinvånare som kallades efter öarna de bodde på. Guancherna på Teneriffa är de mest kända, och ordet Guanche används ofta idag lite missvisande som samlingsnamn för alla öarnas olika urbefolkningar.
Gran Canaria utropades den 29 april 1483 till spansk, efter det att den sista gerillaledaren Bentechuyu tagit sitt liv då han insåg att erövrarna var för starka för att stå emot. Sista slaget stod i nedre delen av Caldera de Tirijana (Tirijanadalen) vid tre branta klippor mitt i dalen som belägrades av spanjorerna. När Bentechuyu och canariierna insåg att de inte kunde övervinna spanjorerna, klättrade de till toppen av klipporna och hoppade ut för att slippa bli tagna till slavar. Klipporna kallas idag La Fortaleza ("Fortet"), men har även ett mer traditionellt namn Ansite.
Namnet Gran Canaria
På det språk som berberna talade kallades ön för Tamarán, vilket betydel dadel eller dadelpalm. Troligtvis taget efter den kanariska dadelpalmen som växer både vilt och planterat på många platser på ön.Namnet Canaria ansågs under en lång tid ha kommit av att det ska ha funnits hundar (efter latinets canis som betyder hund) på ön. Senare studier har dock visat att toponymen ligger i antroponymen canarii, en nordafrikansk berbisk stam från de nordafrikanska Atlasbergen. Enklare förklarat kommer alltså namnet Canaria, som senare även kom att omfatta hela arkipelagen, från en av de berberstammar som européerna mötte när de återupptäckte öarna.
Tillnamnet Gran (spanska för "stor") kommer från ett av de första slagen som stod om Gran Canaria, år 1478. Två äventyrare från Normandie som var sponsrade av Spanska hovet, vid namn Jean de Béthencourt och Gadefeir de la Salle kom med varsitt skepp till ön, men separerades av Nordostpassaden som blåser förbi ön. När besättningen från ett av skeppen gick upp i dalen ovanför Arguineguin på öns sydkust, mötte de Canariierna och fick efter svåra strider fly tillbaka till skeppet. När de två äventyrarna senare återkom till Spanien, hävdade man att man mött enorma slagskämpar, stora människor, som man ju inte kunde förväntas vinna över. Namnet Gran kommer alltså från att man skulle ha mött "Gran" Canarii'er.
Geografi
Gran Canarias landyta är 1530 kvadratkilometer och öns högsta topp, Pico de Las Nieves, ligger på 1949 meters höjd. Ön är cirkelformad och dess diameter är 50 kilometer. Den högsta bergskedjan med öns högsta toppar heter med ett samlingsnamn Pozo de las Nieves. Det finns även landmärken och naturmonument som till exempel den 70m höga monolitstenen Roque Nublo (1 813 m ö.h.), och klippan Roque Bentayga.Ön är uppdelad i två delar. Den nordöstra delen, Neocanaria som har gamla formationer av sediment som har samlats på land. I området finns även vulkaniska formationer som till exempel Bandamakratern och kratrar efter vulkanutbrott i tex Temisas och Tirajana. I regionen Telde är nivåskillnaderna stora och i dalarna finns bland annat orterna Guayadeque och Tirajana. Telde är Gran Canarias näst största stad (efter Las Palmas). Den sydvästra delen av ön är det äldsta området och är också de centrala delarna där altituden är högst. Pico Faneque ligger 1 kilometer från kusten och når 1 096 meter över havet. I regionen ligger bland annat orterna Agaete, Arguineguín och Fataga.
Klimat
Klimatet på Gran Canaria är väldigt speciellt eftersom ön skapar sitt eget vädersystem, vilket resulterar i väldigt varierat klimat på olika platser runtom på ön.Flera olika faktorer spelar in för att skapa öns väder. Framför allt är det Nordostpassaden som tar med sig fukt in över ön från havet, och träffar norra och östra delen av ön. När den fuktiga luften trycks upp mot de högsta topparna på ön, kyls den ned så moln bildas och fukten i luften faller som nederbörd. Vinden blåser konstant och därför är det mycket fuktigare och molnigare på öns norra kust, nästan årets alla dagar. Vinden trycks vidare längs öns ostkust, och just därför är Gran Canaria känt som ett av världens i särklass bästa platser för vindsurfing. Byn Pozo Izquierdo på ostkusten står ofta värd för världskupptävlingarna t.ex.
Sydkusten på ön klarar sig oftast undan både vind, moln och regn. Eftersom passadvinden skapar moln på nordkusten, hålls sydkusten mer eller mindre molnfri nästan alla årets dagar och det kan skilja över 200 soldagar mellan till exempel Las Palmas och Puerto Rico. Många turister söker väderprognoser på Las Palmas eftersom det är största staden på ön, men får då sällan någon god bild av hur vädret kommer se ut.[källa behövs] Att söka på väderstationen i Arguineguin eller Puerto Rico ger bättre resultat.[källa behövs]
Temperaturen i havet är 18°C i januari och 23°C i augusti.[källa behövs]
Normala temperaturer och nederbörd i Las Palmas [källa behövs]:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Turistattraktioner
Det finns en stor fågelpark, Palmitos Park, på den södra delen. Där finns även de flesta semesterorterna som startar i de centrala delarna av den sydöstra delen i Maspalomasområdet som innefattar de största turistorterna San Agustin Playa del Ingles, och Maspalomas. Maspalomas sanddyner är ett ökenområde som har fått sin sand från Sahara och det ligger mellan Playa del Inglés och Maspalomas. En av turistattraktionerna är fyren i västra Maspalomas. Mitt emellan Maspalomas och fågelparken finner man det stora vattenäventyrslandet "Aqualand" med sina 30 vattenrutschbanor.
Playa del Inglés är en populär ort för många europeiska homosexuella med barer, restauranger och butiker framför allt i shoppingcentrarat Yumbo Centrum. En gaystrand och en nudiststrand finns vid Maspalomas öken.
Västerut längs sydkusten ligger Arguineguin i Mogáns kommun. Marknaden som hålls varje tisdag i Arguineguin är den största på ön. Längre västerut ligger Puerto Rico och Puerto de Mogán.
Huvudstaden Las Palalmas på norra ön har ett livligt stadsliv och stranden Las Canteras ligger i hjärtat av staden. Las Palmas är känt för den årliga karnevalen
De flesta historiska monument är från tiden innan ön erövrades även om en del justeringar har gjorts av lokalbefolkningen för att bevara dessa. Bland monumenten finns bland annat grottmålningarna i Gáldar och Valerónklostret i Santa María de Guía.
Infrastruktur
De huvudsakliga kommunikationerna med fastlandet sker via hamnen Puerto de la Luz i Las Palmas, hamnen i Agaete och Gandoflygplatsen (Las Palmas flygplats) som ligger 18 kilometer sydost om Las Palmas i Telde.Gran Canaria har vägar som går runt hela ön och förgrenas till bergsområdena. I slutet av 1900-talet öppnades en av Kanarieöarnas första motorvägar i området omkring Las Palmas och den utvidgades senare till att omfatta den norra, östra och en stor del av den södra kusten. De stora motorvägarna är GC1 (Las Palmas-Puerto Rico) och GC2 (Las Palmas-Agaete). Motorvägen håller idag på att byggas ut från Puerto Rico, och beräknas vara färdigbyggd till sydkustens västligaste stad Puerto de Mogan under 2011.
