Sannas dop

Sanna Norberg (barnbarn nr 3) döptes den 13/11 2011 i Tuna Kyrka

Dop är den övergångsrit genom vilken någon upptas i den kristna kyrkans gemenskap. Ordet är besläktat med dopp, eftersom dopet ursprungligen (se nedan) normalt utfördes, och i många sammanhang fortfarande utförs, genom nedsänkning i vatten. I äldre texter används ordet döpelse förr än dop. Dopet är i flera samfund ett sakrament, och nödvändigt för att en person skall kunna upptas i kristenheten. Många samfund menar att med dopet blir människan född på nytt i Jesu namn.

Det grekiska ord som används för dop i nya testamentets grundtext är baptisma, och enligt Vines Expository Dictionary of New Testament Words syftar det på "neddoppning, fullständig nedsänkning och uppresande". Seden med dop, som har bibliska förlagor, härrör från rituella tvagningar som oxå förekommer i andra religioner, och då i första hand judendomen.

För att det kristna dopet skall anses giltigt, skall det ske med vatten, vilket alla döpande samfund gör. Vattnet är ett nödvändigt villkor för att dopets innehåll kan vara giltigt, men olika samfund ser olika på hur vattnet skall komma i beröring med den döpte. En del kyrkor praktiserar nedsänkning av hela kroppen (submersion) i vattnet medan andra endast begjuter huvudet (affusion) eller bestänker den döpta. I bland annat Katolska kyrkan dopvattnet (och ofta konsekrerasdopfunten) med chrimas och katekumenolja, vid en särskild ritual. Dopvattnet måste för att vara giltigt i de ortodoxa och katolska kyrkorna vara konsekrerat vid eller påskaftonpingst. Katolska, ortodoxa och orientaliska kyrkor krismeras dessutom den döpta med olja vid dopet.

De traditionella kyrkorna döper både spädbarn och vuxna, dock endast en gång. Många yngre kristna trossamfund döper dock enbart troende på egen bekännelse (både barn och vuxna, se baptism och anabaptism). Inom Svenska Missionskyrkan har upprepade dop förekommit. Vuxna som undervisas i kristendom i avsikt att döpas och därmed upptas i kyrkan, kallas katekumener, för vilka särskilda regler finns i en del samfund.

Tidigare var dopet oftast en del av församlingsgudstjänsten, men numera är det vanligt med särskilda dopgudstjänster. Nöddop är benämningen på ett dop som anordnas i stor hast, vanligen beroende på att dopkandidaten svävar i omedelbar livsfara. I sådana fall tillåter en del samfund att lekmän, och även kättare, döper.

Dopvattnet finns under dopet i en dopfunt eller ett annat kärl eller kar; för dem som praktiserar fullständig neddoppning finns i stället särskilda dopkar. Vid barndop brukar den döpta bära en vit dopklänning. Dop förrättas i de flesta samfund av en präst. I Katolska och ortodoxa kyrkor är det i första hand biskopen som döper, och prästen bara i andra hand. Till dopet utser ofta föräldrar faddrar (gudfäder) till barnet.